Presentera aldrig utförare utan kvalitetsinformation

Jag medverkar i veckans nummer av Tidningen NU med en debattartikel om kvalitetsinformation i välfärden, en fråga som jag tidigare motionerat om till landsmötet. Det handlar om det horribla förfarandet där kommuner lämnar ut informationsblad, utförarkataloger och annan information som ska underlätta för medborgarna att göra sina val, utan att med ett ord nämna vilken kvalitet de olika utförarna erbjuder. Snacka om valfrihet på låtsas.

Sissela Kyle tog upp problemet i det avsnitt av Spanarna i P1 som sändes den 15 november. Såhär sa hon:

"När min mamma skulle få äldrevård blev hon presenterad en katalog med 113 aktörer, vårdföretag, som var villiga att sköta uppdraget. Det sätt som de beskriver sig på skulle jag säga är framtidsmeriterande: det är omvårdnad, respekt och vördad, och allt kommer bli så toppen om man bara väljer just det där aktiebolaget."

Här får hon en motfråga: "Men finns det nånstans där man kan kolla...?"

Sissela svarar:

"Exakt! Det skulle kunna tänka sig från den myndighet som delar ut den här katalogen. Så då frågar jag dem "Hörni, finns det något företag som skött sig väldigt bra?" Men de svarar att de inte får säga nånting, alla ska vara på lika villkor."

Hennes kollega i studion konstaterar:

"Det är ju inte valfrihet. [..] Kan man inte se någon skillnad på dem i katalogen så är det ju meningslöst."

Det är dags för valfrihetsvurmande kommunpolitiker att sjösätta reformer som ger valfrihet på riktigt.

Artikeln i Tidningen NU:

Presentera aldrig utförare utan kvalitetsinformation
Varför har en medborgare som ska välja hemtjänstutförare inte samma tillgång till kvalitetsinformation som en kund som ska köpa TV? Valet av utförare är så mycket viktigare, så hur kan vi tillåta att möjligheten att välja rätt är sämre?

Tillgång till kvalitetsinformation är en rättighetsfråga för den som ska välja. Men det handlar även om kvalitetssäkring. De vinstdrivande utförarna är förutsägbara: de går dit vinsterna finns. När uppföljningen varit bristfällig har det varit lönsamt att skarva på kvaliteten. En dusch mindre har ökat vinsten utan konsekvenser. Med tydlig kvalitetsinformation krävs istället god kvalitet för att få kunder och därmed intäkter.

I ett första steg bör alla kommuner med valfrihet inom hemtjänsten årligen mäta brukarnöjdheten och presentera den i exempelvis informationsfoldrar och på kommunens hemsida. Kommuner ska aldrig presentera utförarna och deras erbjudanden utan att samtidigt upplysa om kvaliteten.

Mångfalden av utförare i välfärden är en liberal framgång, men systemet uppvisar barnsjukdomar som kommunpolitiker behöver tackla. Det är bara genom att förstå företagens drivkrafter som vi kan göra dem till ett verktyg för kvalitetsutveckling. Det är bara genom att skapa fungerande kundvalsmodeller med kvalitet i fokus som vi kan vinna medborgarnas fulla förtroende för mångfald i välfärden.

Daniel Andersson
Vice ordförande, Folkpartiet i Östergötland

Bättre villkor i kvinnodominerade yrken

Årets landsmötesmotion på jämställdhetstemat gäller arbetsvillkoren vid upphandlingar. Det är utmärkt att programkommittén föreslår att offentliga arbetsgivare ska vara förebilder som arbetsgivare. Myntets baksida är att det påverkar verksamhetskostnaderna. Om kraven enbart ställs på offentliga arbetsgivare kommer dels de offentliga arbetsgivarna helt slås ut pga. denna konkurrensnackdel, dels kommer en stor andel av välfärdens medarbetare inte beröras av de förbättrade arbetsvillkoren.

Det enda rimliga är att de höjda kraven på anständiga arbetsvillkor ska gälla i offentligfinansierad välfärd, oavsett om det är en kommun eller en privat utförare som är arbetsgivare.

Bättre villkor i kvinnodominerade yrken
Förslag till beslut:
att i avsnitt 2.4.1 efter punkt 8 lägga till en ny mening med följande text:
“Krav på goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ska även ställas på privata utförare av offentlig verksamhet.”

Allt mer offentlig omsorg upphandlas och faller därför utanför det offentliga arbetsgivaransvaret. Kraven på anständiga villkor inom kvinnodominerade yrken behöver därför även omfatta privata utförare av kommunal omsorg. Kommuner måste ha möjlighet att ställa sådana krav och Folkpartiet bör i verka för att det görs i varje kommuns upphandlingar.

Upphandling av välfärdstjänster och inrättande av valfrihetsmodeller får inte medföra att kvinnodominerade yrken får sämre arbetsvillkor än vad som annars hade varit fallet.

Löfven kastar sten i glashus

I dagens almedalstal lovade Stefan Löfven att stärka äldreomsorgen och bygga ut förskolan. Tar man en snabb titt runtom i landet kan man konstatera att han är ute på tunn is. Det socialdemokratiska välfärdsbygget är inte vad det en gång var.

I Göteborg har det länge funnits ett kraftigt underskott på förskoleplatser. Ingen stadsdel klarar av att erbjuda förskoleplats inom fyra månader, vilket har fått Skolinspektionen att reagera. Sedan platsgarantin infördes 1995 har Göteborg inte lyckats uppfylla lagen mer än enstaka månader. Under hela denna period har landets näst största kommun haft socialdemokratiskt styre. Förskolan har varit utsatt för en flera decennier lång misskötsel i det socialdemokratiska skyltfönstret.

Tittar vi på landets fjärde största kommun ser det inte bättre ut. I Uppsala fanns det vid maktskiftet 2006 närmare 250 äldre som väntat i mer än tre månader på en plats på särskilt boende, trots biståndsbeslut. Först hösten 2011, efter fem års intensivt byggande, hade Alliansen helt lyckats bygga bort kön och alla äldre kunde erbjudas en plats inom tre månader från biståndsbeslutet. 250 äldre motsvarar det totala antalet äldre på särskilt boende i en genomsnittlig svensk kommun. Så många äldre fick alltså vänta mer än den lagstadgade gränsen på att få den äldreomsorg de behövde i en socialdemokratiskt styrd kommun.

Ingen kan förneka att Socialdemokraterna byggde upp den gemensamma välfärden under efterkrigstiden, men under de senaste åren har det sett annorlunda ut. När Löfven ber om väljarnas förtroende för att satsa på förskola och äldreomsorg bör väljarna tänka både en och två gånger på vad som har blivit resultatet i de kommuner där Socialdemokraterna på senare tid har haft ansvaret för utbyggnaden av välfärdstjänsterna. Resultatet är inte smickrande.

Alkohol på äldreboenden en viktig signal

De har kunnat fatta sina egna beslut under ett helt liv, men plötsligt inskränks deras självbestämmande kraftigt. Servicen inte är på den nivå som den borde vara. Enkla men viktiga valmöjligheter som att få gå upp när man vill, lägga sig när man vill, ta en smörgås när man vill och liknande är inte etablerade idag, förmodligen lika mycket på grund av arbetssätt och attityd som på grund av resursbrist.

När det kommer till att som äldre få ta det där glaset vin till lördagsmiddagen är det däremot bara attityden som är hindret. Alkoholservering har enbart varit tillåtet vid enstaka, strikt avgränsade tillfällen eller efter ansökan och beviljande av serveringstillstånd, något som ställer höga krav på lokaler och verksamhet. Sedan fem dagar är lagen ändrad och numera finns det åtminstone inte några lagar som hindrar den som bor på ett äldreboende från att köpa den måltidsdryck som man vill ha. Nu återstår bara attityderna.

Det här angränsar till den större diskussionen om den framtida välfärdsfinansieringen och frågan om jämlik äldreomsorg kontra privat finansiering för tilläggstjänster. Det är självklart att alla ska ha tillgång till en grundnivå på omsorgen som uppfyller krav på värdighet, trygghet et cetera. Motståndet mot tilläggstjänster som snarare handlar om service är svårare att förstå. Den jämlika omsorgen hotas inte av möjligheten att köpa till fler promenader, fritidsaktiviteter, dessert efter maten och liknande - däremot gynnar det individens möjlighet att forma sin vardag utifrån sina egna önskemål. Under en hel livtid har individen själv kunnat besluta över sitt liv och göra sina val. Varför ska den beslutsrätten tas bort på ålderns höst? Men det ställer höga krav på politiker och myndigheter att garantera att den fastställda basnivån verkligen levererar den omsorg som alla äldre ska ha rätt att förvänta sig.

------

Apropå äldreomsorg är det glädjande att Socialstyrelsen vill att även kommuner ska behöva söka tillstånd för att bedriva äldreboenden (Sveriges Radio).

Det finns många kommunala boenden med stora problem, såväl med verksamheten som med lokalerna. Självklart ska även kommunala boenden tvingas leva upp till minimikraven. Dagens kommunala frikort är horribel.

Välfärdsmarknader: en svår utmaning för borgerliga kommunpolitiker

Att välfärden har öppnats upp för en mångfald av utförare är en av de största borgerliga framgångarna under de senaste två decennierna. Men välfärdsmarknaderna uppvisar många barnsjukdomar, som betygsinflation och brister inom äldreomsorgen. En stor del av förklaringen ligger i hur incitamenten för utförarna ser ut. För att marknaderna ska kunna mogna och konkurrensen resultera i fortsatta kvalitetsförbättringar behöver en större del av kommunpolitikers arbete handla om att skapa rätt drivkrafter för utförarna, såväl offentliga som privata. 

Tyvärr saknar många kommunpolitiker och ledande kommuntjänstemän grundläggande förståelse för den situation som man har skapat. Om inte detta åtgärdas så hotas den framtida utvecklingen av valfrihet i välfärden och förtroendet för de valfrihetsreformer som redan genomförts.

Hur ser det ut idag? Inom skolan är intäkten per elev fast. De två sätt som finns för att öka vinsten är därmed att locka fler elever och att minska kostnaderna. Konsekvenserna har vi sett: elever har lockats genom glädjebetyg, speldatorer och glassiga foldrar. Tidigare har kostnaderna även kunnat pressas genom obehöriga lärare och otillräcklig elevhälsovård.

Inom äldreomsorgen är mycket upphandlat med garanterade volymer och fast ersättning. När intäkterna inte kan påverkas återstår bara kostnadspress, som ibland har åstadkommits genom kvalitetsförsämringar. Med bristfällig uppföljning och minimala ekonomiska risker för utförarna har det funnits starka ekonomiska incitament ­att slarva med kvaliteten på de äldres bekostnad.

För att vi ska kunna rikta de privata utförarnas innovationskraft mot kvalitetsutveckling är det av avgörande betydelse att kommunpolitiker utökar sin förståelse för vinstintressets betydelse. En omfokusering behöver göras från verksamhetsstyrning till marknadskorrigering.

Mycket kan göras på det nationella planet och mycket har redan gjorts. Till exempel innebär den nya skollagen en enorm förbättring på skolmarknaden och Folkpartiets förslag om en vård- och omsorgsinspektion är ett steg i rätt riktning. Men mycket behöver göras i kommunerna.

I skolan kan man förbättra materialet som eleverna får inför gymnasievalet, med mer information om elevers prestationer och elevers trivsel. Nya regler kan tas fram för hantering av nationella prov och rektorer kan ges i uppdrag att hårdare följa upp skillnader mellan nationella prov och betyg. Lotta Edholm har i Stockholm infört Stockholmsprovet för att minska betygsinflationen i grundskolan. Liknande prov runtom i landet kan vara ett värdefullt underlag även i valet av grundskola.

Kvalitetssäkring av betyg, relevanta jämförelser och lättillgänglig information till elever som ska göra sina val är viktiga kommunala reformer för att styra elever till de bästa skolorna och ge skolföretagen en drivkraft att förbättra undervisningen.

Inom äldreomsorgen finns stora fördelar i en övergång från LOU (Lagen om offentlig upphandling) till LOV (Lagen om valfrihetssystem) för särskilda boenden, även om LOV behöver finslipas. I och med LOV ökar utförarnas ekonomiska risk, vilket gör det viktigare för utförarna att hålla hög kvalitet.

Men även inom ramen för LOU kan man minska utförarnas nytta i att slarva med kvaliteten. Med bättre uppföljning kan brister upptäckas tidigare. Om det kompletteras med en fungerande omsorgsgaranti och en aktiv användning av viten så finns det mer för utförarna att förlora än vinna på kvalitetsförsämringar. De ekonomiska incitamenten flyttas från kvalitetsförsämring till kvalitetsförbättring.

De riskkapitalägda välfärdsaktörerna är förutsägbara. De går dit vinsterna finns. I kommunerna måste vi släppa tilltron till att fastställda kvalitetskriterier och avtalsformuleringar alltid leder till önskad verkan. Det är först när vi förstår och hanterar företagens drivkrafter som vi på allvar kommer att få se den kvalitetsutveckling som vi vet att de privata utförarna kan erbjuda.