När ska media syna spelet för gallerierna?

Mediebevakningen av socialdemokratins inre konflikter inför kongressen väcker frågan om i vilken utsträckning media idkar kritiskt tänkande.

Den stora striden, om man ska tro media, handlar om ifall S ska vilja ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten eller jättekrafttag ungdomsarbetslösheten. Expressen rapporterar att Löfven är närmare bakläxa och att SSU Stockholm ställer sig bakom SSUs linje mot partiledningen, medan Aftonbladet rapporterar att Löfven är överkörd i konfliktfrågan.

"Striden" sätter strålkastarljuset på Socialdemokraternas önskade profilfråga inför valet, arbetslösheten, och flyttar fokus bort från akilleshälen välfärdsvinster, som utan tvivel är den riktiga och viktiga konfliktfrågan inför kongressen. Men det är osannolikt att det är överhuvudtaget finns en strid kring ungdomsarbetslösheten. Tvärtom framstår frågan som utvald som den fråga där kongressen ska få slå partiledningen - på ett sätt som partiledningen gynnas av. Om detta skriver Peter Akinder bra i Östran.

Det är ett skickligt regisserat spel inför media. Men kan man inte förvänta sig mer av erfarna journalister än att de okritiskt återger den vinkel inför kongressen som Löfvens strateger ber om? Vad är förklaringen till kvällspressens villighet att spela med och därmed bli en okritisk och medgörlig aktör i den socialdemokratiska mediekampanjen?

Konsten att skämma ut sig själv

Fredrik Reinfeldt väljer ofta att delegera besvarandet av interpellationer till någon av sina statsrådskollegor. Detta har upprört den socialdemokratiska riksdagsledamoten Peter Persson, som nu protesterar högljutt i Dagens Opinion.

Hur kommer det sig att interpellationsdebatter inte alltid är högst prioriterat på en statsministers agenda? En ledtråd till svaret får vi när vi tittar på en interpellation som samma riksdagsledamot, Peter Persson (S), ställde till Anders Borg för några dagar sedan. I interpellationen  pekar Peter Persson bland annat på kopplingen mellan platt skatt och satanism. I vänlighetens namn ger han Anders Borg chansen att lugna de folkmassor som försatts i skräck över den av högerextremism och satanism influerade centerpolitiken. 

Ibland är det svårt att förstå varför en regeringschef ser interpellationsdebatterna som den högsta och viktigaste formen av politiskt samtal. Eller hur var det nu?