Bygg Sverige tillgängligt

Det är uppenbart att den svenska politiken närmar sig ett avgörande i frågan om framtida tillgänglighetskrav vid bostadsbyggnation. Starka krafter, bland annat inom regeringen, tycks driva på för att dagens tillgänglighetskrav ska luckras upp. Jag upplever denna politiska viljeinriktning som okunnig, oetisk och inte minst lat. Sänkta tillgänglighetsambitioner tycks upplevas som en lågt hängande frukt för att öka bostadsbyggandet, medan andra, mer relevanta faktorer kan lämnas orörda.

När frågan om de framtida tillgänglighetskraven ska avgöras är det av största betydelse att Folkpartiet hårdnackat företräder en kompromisslös linje, där tillgänglighetskraven vid bostadsbyggnation förblir höga.

Jag har därför idag publicerat en motion inför Folkpartiets landsmöte i höst, där jag vill se en tydligare markering för tillgänglighet vid nybyggnation inskriven i partiprogrammet. Jag tar tacksamt emot stöd, medförfattare och förbättringsförslag. Folkpartiet har en stolt historia av att leda rättighetskampen. Den traditionen kan inte tillåtas få ett abrupt slut i höst.

Bygg Sverige tillgängligt
Förslag till beslut:
att i avsnitt 4.6 punkt 3 efter tredje meningen lägga till en ny mening med följande text:
“Översynen av byggnormerna ska göras utan att kraven på tillgänglighet minskar.”

I Sverige ställs höga krav på tillgänglighet vid bostadsbyggande. Tyvärr har en oroväckande debatt uppstått kring behovet av att luckra upp de kraven.

Tillgänglighet vid nybyggnation är i grunden en fråga om mänskliga rättigheter. I FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slås fast att resurser måste användas på ett sådant sätt att varje individ får lika möjligheter att delta i samhället.

Om alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor måste också miljöerna man vistas i vara tillgängliga. Funktionshindret uppstår i mötet med miljön. Då kan vi inte tolerera att nya miljöer skapas där tillgängligheten brister och individer utestängs. Höga krav ska ställas på offentliga miljöer, men även bostäder är gemensamma ytor. Personer hälsar på varandra, har middagsbjudningar, gemensamma studiestunder och fester. Ingen ska tvingas tacka nej till att besöka en vän eller avstå från en aktivitet på grund av sin funktionsnedsättning.

Tillgänglighet vid nybyggnation fyller även en viktig funktion för den allt större gruppen äldre. Genom att från början bygga rätt underlättas kvarboende när hälsan sviker.

Det finns ett behov av att stimulera och underlätta bostadsbyggnation, men det finns andra åtgärder som kan åstadkomma det utan att centrala principer om människors lika värde och rättigheter hotas. Parametrar som planprocess, momssystem, parkeringsnorm, hyressättningssystem, bolåneregler och dylikt kan ändras för att stimulera nybyggnation utan att samhället behöver sänka ambitionerna om ett tillgängligt samhälle.

Försämrad tillgänglighet får inte ses som en lågt hängande frukt att plocka för ökad bostadsbyggnation. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är inte någonting som samhället äger rätten att offra.

Utveckla valmöjligheten i skolvalet

Min tredje landsmötesmotion handlar om skolvalet. Välfärdsmarknadernas utformning är i mina ögon oerhört viktig för välfärdens utveckling. Det finns en stor potential, men det kan också lätt bli väldigt fel. Tyvärr är det kommunpolitiska intresset och kunnandet alltför lågt. Förhoppningsvis kan denna motion bidra till ett litet steg i rätt riktning.

Utveckla valmöjligheten i skolvalet
Förslag till beslut:
att i slutet av avsnitt 2.2.2 punkt 7 lägga till följande text:
“Tydlig information om skolors kvalitet ska underlätta för elever och föräldrar att välja de skolor där undervisningens kvalitet är som högst.”

Det fria skolvalet har skapat grogrund för nya pedagogiska lösningar, klassresor och ökad makt för den enskilde. Att stå upp för elevers och föräldrars rätt att välja skola är viktig liberal uppgift. Men samtidigt som vi står upp för valfrihet måste vi motverka skolmarknadens avarter och stänga dörren för systemfel.

Många medborgare förknippar tyvärr vinstdrivande privata aktörer med kvalitetsbrister. Det är en syn som behöver ändras. Först när valfriheten associeras till kvalitet kommer stödet för mångfald, oavsett driftsform, få en bred folklig förankring. Endast genom att åtgärda systembristerna kan rätten till valfrihet säkras för framtiden.

Ett viktigt utvecklingsområde för att skapa förtroende för skolvalet rör den valinformation som elever och föräldrar får inför valet av skola. Vi uppmanar föräldrar och elever att välja, men den valinformation som kommunerna tillhandahåller är ofta bristfällig avseende kvalitetsindikatorer. Vad har föräldrar och elever för reella alternativ att välja mellan? Ofta presenteras skolorna med presentationstexter och dylikt. Alltför sällan presenteras kvalitetssäkrade uppgifter över elevernas trivsel på varje skola, deras kunskapsutveckling under tiden på skolan, lärarnas utbildnings- och lönenivå och eventuella anmärkningar.

För att kvalitetssäkra skolvalet och skapa förtroende för mångfalden måste den typen av information finnas mer lättillgänglig och kvalitetssäkrad än vad som idag är fallet i de flesta kommuner.

Minska dataintrången i vården

Min andra motion till höstens landsmöte rör dataintrången i vården. De alltför många kränkningarna av integriteten som görs via obehörigas läsande av journaler har tack och lov fått allt mer uppmärksamhet i media, bland annat i form av Sanna Raymans ledare i SvD och bevakning av intrång, som i Norrbotten och Skåne. Integritetsdebatten kretsar ofta kring stora frågor som FRA och dylikt, men integritetsfrågorna behöver även, och i högre utsträckning än idag, föras kring de kränkningar som sker nära vardagen.

Minska dataintrången i vården
Förslag till beslut:
att i avsnitt 3.3.3 punkt 4 ändra andra meningen till:
“Grundregeln ska vara att patienten har lättillgänglig åtkomst till sin journallogg och journal, och bestämmer vilka som ska få ta del av den.”

Det är i det vardagliga som medborgares integritet kränks som oftast av det offentliga. Ett sådant exempel är vårdjournaler.

Granskningar av journalloggar visar att kränkningar av den enskildes integritet sker regelbundet. Obehörigas intrång i journaler är vanliga i medialt uppmärksammade fall, men det förekommer även att partners eller älskares journaler läses. Offentliga personer, bland annat politiker, är särskilt utsatta. De stickprovskontroller som görs fångar upp en del fall, men fortfarande sker alldeles för många oupptäckta integritetskränkningar.

Det finns flera tänkbara sätt att minska dataintrången, exempelvis genom att medborgare alltid får hem brev eller sms när journalen har öppnats eller att patientens medgivande behövs för varje enskild öppning av journalen. Den enklaste åtgärden för att stävja intrången är dock att göra det enkelt för medborgare att själva ta del av sin journallogg och kunna granska vilka som har tagit del av den. En sådan kontrollmöjlighet ökar även medborgarnas känsla av trygghet och kontroll över sina personliga uppgifter.

Det finns en rättighet att ta del av sin journallogg, men det är ofta besvärligt. Det kan exempelvis kräva att signerade papper med begäran om utdrag insänds till landstinget eller liknande, som skickar ut journallogg mot en kostnad. På sikt bör journalloggen finnas läsbar på nätet, men en rimlig lägstanivå på kort sikt är att medborgare med ett enkelt knapptryck efter e-legitimering, eller via ett sms, kan begära att få sin journallogg hemskickad kostnadsfritt. Journalloggen behöver då dessutom vara utformad på ett lättförståeligt sätt.

Den i partiprogrammet förslagna rätten att ta del av sin journal borde därför utökas till att medborgaren ska ha lättillgänglig åtkomst till såväl journal som journallogg.

Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet

Jag har idag inlämnat min första motion till Folkpartiets landsmöte i höst. Förslaget handlar om en tydligare skrivning kring underhållsstödets betydelse och behovet av att stödet höjs, som en del i att motverka barnfattigdomen och stärka jämställdheten.

Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet
Förslag till beslut:
att i avsnitt 3.3.1 punkt 11 ersätta sista meningen med:
“Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”

Underhållsstödet är en av de mest träffsäkra insatserna för att förbättra situationen för ekonomiskt utsatta barn. Stödet hjälper ensamstående föräldrar där den andre föräldern inte har möjlighet att fullgöra sin underhållsskyldighet, ett stöd som den andre föräldern sedan blir återbetalningsskyldig.

Sedan bidraget infördes 1997 har stödet bara höjts en gång sedan och är idag 149 kronor lägre varje månad än vad det hade varit om det räknats upp med inflationen. Med hänsyn till underhållsstödets träffsäkerhet mot de mest utsatta hushållen hade det rimliga istället varit att höja stödet mer än inflationen.

Rädda Barnens rapporter över barnfattigdomen i Sverige har visat att risken för ekonomisk utsatthet är mer än tre gånger så hög bland barn till ensamstående föräldrar som bland barn till samboende föräldrar. Risken är större i de hushåll där den ensamstående föräldern är en kvinna och risken för ekonomisk utsatthet är särskilt stor bland barn till en ensamstående utlandsfödd förälder. Bland dessa hushåll är den ekonomiska utsattheten, enligt Rädda Barnen, hela 54 %. En befogad debatt har förts kring olika mätmetoder och definitioner, men faktum kvarstår: barn till ensamstående föräldrar lever ofta i ekonomisk utsatthet. Det gäller framför allt när föräldern är kvinna och/eller utlandsfödd. I dessa familjer har nivån på underhållsstödet stor betydelse för barnens ekonomiska villkor.

En höjning av nivån skulle i hög utsträckning finansieras genom att merparten av höjningen sannolikt skulle återbetalas till Försäkringskassan av den underhållsskyldige föräldern. En positiv effekt skulle också vara att det sannolikt skulle höja nivån på de underhållsbidrag som avtalas mellan föräldrarna utan Försäkringskassans inblandning.

Den föreslagna skrivningen om när staten ska träda in med underhållsstöd är otillräcklig. Att betona underhållsstödets betydelse och värna dess nivå är en fråga om utsatta barns livsvillkor och en fråga om jämställdhet. Partiprogrammet behöver därför slå fast att stödet är av stor betydelse och att nivån behöver höjas.

S-förslag riktar udden mot ungdomsjobb

I förra veckan skrev några socialdemokrater, bland annat Magdalena Andersson, på NTs debattsida om deras så kallade jobbsatsningar.

Fredags replikerade jag och Mathias Sundin: S-förslag riktar udden mot ungdomsjobb.

Nu vässas forskningens spets

För ett par dagar sedan skrev jag tillsammans med Mathias Sundin på Correns debattsida om forskningens betydelse, de forskningssatsningar som Folkpartiet fått igenom i Alliansregeringen och behovet av framtida satsningar.

---------------------


1900-talet har bjudit på en exceptionell samhällsutveckling. Demokrati har spridits, sjukdomar har botats och människor har lyfts ur fattigdom i en aldrig tidigare skådad omfattning. Nyckeln har legat i utbildning, ökad handel och i världsomskapande forskning. Ska 2000-talet bli lika framgångsrikt som 1900-talet varit så behöver satsningarna på forskning fortsätta.

Svensk forskning håller hög internationell klass. Det bekräftas av våra lärosätens tunga roll i EU:s storsatsning på två forskningsprojekt som får nästan en miljard var om året under det kommande decenniet. Projektet om det nya materialet grafen leds av Chalmers och genomförs tillsammans med bland annat Linköpings universitet. I projektet om människohjärnan har Karolinska Institutet en nyckelroll. Det är ett stort erkännande av svensk forskningskvalitet. Men för att Sverige även i framtiden ska kunna inneha en ledande position behöver forskningens förutsättningar stärkas.

Med Folkpartiet i regeringen görs stora satsningar på forskningen. Sedan Alliansregeringen valdes har forskningsanslagen höjts kraftigt. Stora investeringar har gjorts i världsledande laboratorier och nya forskningsmiljöer. Forskningens fria ställning har stärkts. Dessutom satsas nu på elitforskningen.

Svensk forskning har god bredd, men spetsen är alltför trubbig. Det beror främst på att forskningspolitiken har styrts av jantelagen, där eliten inte getts tillräckligt goda förutsättningar. Det ändras nu. Ett elitprogram för yngre forskare startas för att locka de främsta begåvningarna till en forskarkarriär och ge dem möjlighet att bygga upp sin forskning. Ett elitprogram för etablerade forskare startas, för att möjliggöra långsiktig forskning där risken är hög men potentialen stor. Rektorer får dessutom resurser för att kunna locka några av de främsta internationella forskarna till svenska lärosäten.

Satsningarna är av stor betydelse för Sveriges konkurrenskraft, men det räcker inte. Folkpartiet vill att fler svenska lärosäten överförs i stiftelseform för att stärka den akademiska självständigheten. Doktorander behöver bättre villkor, för att talanger ska lockas till en forskarkarriär. Avdragsrätt bör införas för gåvor till forskning. Samverkan mellan akademi och näringsliv behöver stärkas, så att fler vetenskapliga framsteg snabbt kan omsättas i nya produkter.

2000-talet kan bli människans främsta tid, med botande av sjukdomar som idag skördar många offer, utrotande av den extrema fattigdomen och med nya tekniska innovationer som vi idag inte ens kan föreställa oss. Vägen dit går genom tilltro till forskningens möjligheter och genom fortsatta satsningar att skapa goda förutsättningar för forskning av världsklass.

Mathias Sundin (FP)
Ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Daniel Andersson (FP)
Vice ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Vinst i välfärden - vad vill väljarna egentligen?

Idag publicerade Demoskop en intressant artikel om väljarnas syn på vinst i välfärden. Vänstern hävdar att svenskarna är emot vinst i välfärden, men vad innebär vinstmotståndet i praktiken och hur viktigt är det för väljarna? Demoskop visar att bilden är mer komplicerad än vad vänstern framställer den.

Får väljarna välja mellan vinstförbud, begränsad vinst och fri vinst föredrar väljarna begränsad vinst. Bland borgerliga väljare ser man helst att den begränsningen görs genom att höga kvalitetskrav ska nås för att vinst ska få tas ut. Det är ett rimligt krav.

När frågan ställs om vad som är viktigt när det gäller grundskolan svarar 94 % att hög kvalitet är mycket viktigt. Endast 23 % (huvudsakligen vänsterpartister och vänstersossar, kan man anta) tycker att driftsformen är mycket viktig. Antagandet man kan göra är att väljarna därmed generellt oroar sig mer för kvaliteten hos fristående skolor.

När frågan ställs om vad som är de största orsakerna till kvalitetsbrister i grundskolan. Är det vinsterna? Nej, inte om man frågar väljarna. Det största problemet är stökiga klassrum. Därefter följer illa utbildade och underbetalda lärare, sociala problem hos eleverna, brist på resurser, brist på speciallärare, kommunaliseringen och för små resurser som tilldelas i de kommunala budgetarna. Driftsformen anses inte vara en av de viktigare orsakerna till kvalitetsbrister.

Den sista frågan är mycket talande. 26 % tycker att bristande politsk styrning är ett av de främsta skälen till grundskolans kvalitetsbrister. 25 % tycker att bristande kvalitet i kommunala skolor är ett av de främsta skälen. 15 % ser bristande kvalitet i friskolorna som ett av de främsta skälen till den bristande kvaliteten.

Vilka slutsatser kan man dra av detta? Att väljarna är oroade över kvaliteten är uppenbart. Att många är skeptiska till vinster när den frågeställningen isoleras från frågor om kvaliteten är också uppenbart och förståeligt. Men det är också uppenbart att man inte ser den frågan som särskilt viktig. Det finns många andra aspekter som väger mycket tyngre och det är här som ett politiskt ledarskap efterfrågas. Hur ska klassrummen bli trygga? Hur ska begåvade lärare kunna rekryteras? Hur ska de sociala problemen i samhället hanteras? Hur kan resurser skapas för fler speciallärare och specialpedagoger? Detta är frågor där Folkpartiet har intagit en tätposition och genomfört många reformer, men mycket återstår att göra - framför allt på kommunal nivå.

Folkpartiet behöver även fortsätta stå upp för mångfald och valfrihet inom välfärden och visa på hur det kan öka kvaliteten och nöjdheten med verksamheten. Men man behöver även inta en mer aktiv roll i att utveckla valfrihetsmodellerna.

När allt mer välfärdstjänster har upphandlats har kommunerna inte hängt med i uppföljningen. Med upphandling och avtal finns utmärkta möjligheter att inrätta ett systematiskt kvalitetsarbete med utgångspunkt i uppföljning. I Linköpings kommun har ett kvalitets- och uppföljningskontor för omsorgen startats upp under vintern. Det är ett exempel som fler kommuner bör ta efter.

Det behövs även bättre jämförelsetjänster och tydligare information för medborgarna som ska göra valen. Den som väljer skola ska inte kunna undgå att förstå vad valet innebär genom att man får ta del av tydliga jämförelser av undervisningskvalitet, trivsel och mycket annat. Behovet av tydligare information är särskilt viktig gentemot de samhälsgrupper där få idag väljer, bland annat pga. språkbarriärer. Men detta kräver även att nya mätmetoder, jämförelsetal och kvalitetssäkring av nyckeltal får en mer framträdande roll i det kommunala kvalitetsarbetet.

-------

Slutligen måste regeringens beslut idag om minskad adminstration för lärare uppmärksammas. Systematiskt kvalitetsarbete och dokumentation är bra, men lärarnas fokus måste fortfarande ligga på att undervisa eleverna - inte på att skriva om eleverna. Sättet som Björklund talade om frågorna under presskonferensen visar att regeringen är väl insatta i hur situationen ser ut på landets skolor och att fler offensiva förslag är att vänta.

När ska media syna spelet för gallerierna?

Mediebevakningen av socialdemokratins inre konflikter inför kongressen väcker frågan om i vilken utsträckning media idkar kritiskt tänkande.

Den stora striden, om man ska tro media, handlar om ifall S ska vilja ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten eller jättekrafttag ungdomsarbetslösheten. Expressen rapporterar att Löfven är närmare bakläxa och att SSU Stockholm ställer sig bakom SSUs linje mot partiledningen, medan Aftonbladet rapporterar att Löfven är överkörd i konfliktfrågan.

"Striden" sätter strålkastarljuset på Socialdemokraternas önskade profilfråga inför valet, arbetslösheten, och flyttar fokus bort från akilleshälen välfärdsvinster, som utan tvivel är den riktiga och viktiga konfliktfrågan inför kongressen. Men det är osannolikt att det är överhuvudtaget finns en strid kring ungdomsarbetslösheten. Tvärtom framstår frågan som utvald som den fråga där kongressen ska få slå partiledningen - på ett sätt som partiledningen gynnas av. Om detta skriver Peter Akinder bra i Östran.

Det är ett skickligt regisserat spel inför media. Men kan man inte förvänta sig mer av erfarna journalister än att de okritiskt återger den vinkel inför kongressen som Löfvens strateger ber om? Vad är förklaringen till kvällspressens villighet att spela med och därmed bli en okritisk och medgörlig aktör i den socialdemokratiska mediekampanjen?

Vi kan inte vänta längre på Moderaterna

Vi kan inte vänta längre på Moderaterna i frågan om att göra bristande tillgänglighet till diskriminering i lagen. Folkpartiet borde göra upp med de andra partierna i riksdagen och se till att lagen kommer på plats. Om detta skriver jag idag tillsammans med Mathias Sundin i Motala & Vadstena Tidning.

----

Vi kan inte vänta längre på Moderaterna i frågan om att göra bristande tillgänglighet till diskriminering i lagen. Folkpartiet borde göra upp med de andra partierna i riksdagen och se till att lagen kommer på plats.

Folkpartiet har länge drivit att bristande tillgänglighet för funktionsnedsatta ska ses som diskriminering. Utvecklingen mot full delaktighet går alltför långsamt och en tydlig rättighetslagstiftning är därför nödvändig. Hindren är fortfarande många, hinder som även drabbar många äldre. Det kan handla om onödiga trappsteg, avsaknad av ljudslinga i receptioner och mycket annat som lätt kan avhjälpas om rätt perspektiv tillämpas från början.

I grunden ligger den obestridliga principen att personer med funktionsnedsättning har samma rätt som andra att fullt ut delta på alla livets områden. Rätten att inte utestängas på grund av kön, hudfärg eller i det här fallet fysisk förmåga är en mänsklig rättighet.

Vi sitter nu vid regeringsmakten men har ännu inte fått lagstiftningen på plats. Anledningen är att Moderaterna säger nej.

Den här frågan har varit på tapeten under många år och Sverige ligger långt efter andra länder. I USA infördes en liknande lagstiftning redan år 1990 och lagen förstärktes och utökades år 2008. Vid dessa två tillfällen var två Bush presidenter, och båda skrev under lagen. Kan republikanerna i USA, så kan väl Moderaterna i Sverige?

De farhågor som Moderaterna nu har, om stora kostnader, fanns också i USA och andra länder som infört liknande lagar. Farhågorna har kommit på skam, eftersom lagarna utformats på ett sätt som gör att de inte ställer orimliga krav eller tvingar någon i konkurs. Den amerikanska lagstiftningen har utvärderats flera gånger och visat just detta och att intäkterna till och med överstiger kostnaderna. Samtidigt som man kan se att tillgängligheten ständigt blir bättre.

2010 kom en utredning – med det talade namnet ”Bortom fagert tal” – med förslag på hur lagstiftningen skulle kunna se ut. Det som föreslås är att ”skäliga åtgärder” ska vidtas för att göra lokaler tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. I över 850 dagar har utredningen legat på regeringens bord utan att vi sett skymten av en lagstiftning.

Sverige ligger långt efter och det ansvaret vilar tungt på Moderaterna. Vi tvingas därför föreslå en drastisk åtgärd: Folkpartiet bör göra upp med de andra partierna i riksdagen som vill införa lagen. Vi kan inte se mellan fingrarna på diskriminering enbart på grund av Moderaternas obefogade oro för prislappen. Sammanhållningen i Alliansen är viktig, men det finns också gränser. Självfallet vill vi slippa göra upp utanför Alliansen, men nu går det inte att vänta längre.


Mathias Sundin (FP)
Ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Daniel Andersson (FP)
Vice ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Föräldraledighet - för vems skull?

Idag har Folkpartiet i Stockholms län haft årsmöte och beslutat att ta ställning för en tredje icke överlåtningsbar månad i föräldraförsäkringen. Detta har föranlett het debatt i sociala medier, en debatt kommer säkerligen att pågå fram till höstens landsmöte. 

Själv är jag försiktigt positiv till en tredje "pappamånad" - åtminstone tills jag hör de mer entusiastiska förespråkarna argumentera för det. 

Uttaget av föräldraledighet behöver bli mer jämlikt - framför allt sett till det genomsnittliga utfallet på nationell nivå. Jag är därför beredd att acceptera att ytterligare en månad inte tillåts överlåtas. Uttaget påverkar ansvar i hemmet och för VAB under en lång tid och därmed även löneutveckling, karriärsmöjligheter etc. för kvinnor. Kvinnors löner ligger efter männens redan från start, men det är framför allt i samband med det första barnet som kvinnors löner rasar i förhållande till männens, för att aldrig återhämta sig fullt ut. Detsamma gäller karriärsutveckling. Sambandet mellan barnafödande, försäkringsuttag och framtida ojämställdhet är obestidligt och ett stort samhällsproblem.

Jag vill inte se en lösning med fler icke överlåtningsbara månader, men uppenbarligen är varken jämställdhetsbonusar eller lönekartläggningar i närheten av tillräckligt effektivt - inte när det rör såhär djupa kulturella drag. Jag gillar inte att möjligheten att överlåta inskränks ytterligare, men i brist på realistiska alternativ är jag motvilligt beredd att acceptera det.

I detta läge är det oerhört provocerande när personer som kallar sig liberaler försöker framställa ett sådant utökat hinder som positivt i sig. Att förbudet mot att överföra ska ses som en valfrihetsreform. Att inskränkningen är ett rimligt pris för att likforma socialförsäkringssystemet. Att föräldraförsäkringen är till för föräldrarnas skull - inte barnens. Inskränkningen görs till något positivt, utan att det problematiseras kring effekten det har på familjer och det principiella i att staten blandar sig i hur familjer lägger sitt livspussel. Människors vardag förringas och systemen blir överordnade.

Jag inser behovet av verkningsfulla åtgärder för jämlikare löner och karriärsmöjligheter, även om metoderna kan smärta. Men när påstått liberala förespråkare använder argumentation som den ovanstående så blir det så oerhört mycket svårare att öppet ansluta mig till den linjen. Jag vill inte kopplas samman med dem eller deras värderingar.