Struntar Moderaterna i tillgängligheten?

I samband med dagens utökade torsdagsaktion för att få bristande tillgänglighet klassat som diskriminering, så ska tydligen Hillevi Engström (M) ha hänvisat alla frågor till Maria Larsson (KD). Detta trots att frågan hanteras av Arbetsmarknadsdepartementet - som Hillevi själv är chef över. 

Jag har trott att frågan fastnat pga. att Moderaterna emotsätter sig en lagstiftning. Men om den moderata ministern inte ens vet om att frågan hanteras av departementet som hon är chef över, så ger det en annan bild. Är det moderata intresset för tillgänglighetsfrågor så lågt att de ansvariga inte ens är medvetna om vad de är emot?

S-förslag riktar udden mot ungdomsjobb

I förra veckan skrev några socialdemokrater, bland annat Magdalena Andersson, på NTs debattsida om deras så kallade jobbsatsningar.

Fredags replikerade jag och Mathias Sundin: S-förslag riktar udden mot ungdomsjobb.

Nu vässas forskningens spets

För ett par dagar sedan skrev jag tillsammans med Mathias Sundin på Correns debattsida om forskningens betydelse, de forskningssatsningar som Folkpartiet fått igenom i Alliansregeringen och behovet av framtida satsningar.

---------------------


1900-talet har bjudit på en exceptionell samhällsutveckling. Demokrati har spridits, sjukdomar har botats och människor har lyfts ur fattigdom i en aldrig tidigare skådad omfattning. Nyckeln har legat i utbildning, ökad handel och i världsomskapande forskning. Ska 2000-talet bli lika framgångsrikt som 1900-talet varit så behöver satsningarna på forskning fortsätta.

Svensk forskning håller hög internationell klass. Det bekräftas av våra lärosätens tunga roll i EU:s storsatsning på två forskningsprojekt som får nästan en miljard var om året under det kommande decenniet. Projektet om det nya materialet grafen leds av Chalmers och genomförs tillsammans med bland annat Linköpings universitet. I projektet om människohjärnan har Karolinska Institutet en nyckelroll. Det är ett stort erkännande av svensk forskningskvalitet. Men för att Sverige även i framtiden ska kunna inneha en ledande position behöver forskningens förutsättningar stärkas.

Med Folkpartiet i regeringen görs stora satsningar på forskningen. Sedan Alliansregeringen valdes har forskningsanslagen höjts kraftigt. Stora investeringar har gjorts i världsledande laboratorier och nya forskningsmiljöer. Forskningens fria ställning har stärkts. Dessutom satsas nu på elitforskningen.

Svensk forskning har god bredd, men spetsen är alltför trubbig. Det beror främst på att forskningspolitiken har styrts av jantelagen, där eliten inte getts tillräckligt goda förutsättningar. Det ändras nu. Ett elitprogram för yngre forskare startas för att locka de främsta begåvningarna till en forskarkarriär och ge dem möjlighet att bygga upp sin forskning. Ett elitprogram för etablerade forskare startas, för att möjliggöra långsiktig forskning där risken är hög men potentialen stor. Rektorer får dessutom resurser för att kunna locka några av de främsta internationella forskarna till svenska lärosäten.

Satsningarna är av stor betydelse för Sveriges konkurrenskraft, men det räcker inte. Folkpartiet vill att fler svenska lärosäten överförs i stiftelseform för att stärka den akademiska självständigheten. Doktorander behöver bättre villkor, för att talanger ska lockas till en forskarkarriär. Avdragsrätt bör införas för gåvor till forskning. Samverkan mellan akademi och näringsliv behöver stärkas, så att fler vetenskapliga framsteg snabbt kan omsättas i nya produkter.

2000-talet kan bli människans främsta tid, med botande av sjukdomar som idag skördar många offer, utrotande av den extrema fattigdomen och med nya tekniska innovationer som vi idag inte ens kan föreställa oss. Vägen dit går genom tilltro till forskningens möjligheter och genom fortsatta satsningar att skapa goda förutsättningar för forskning av världsklass.

Mathias Sundin (FP)
Ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Daniel Andersson (FP)
Vice ordförande för Folkpartiet i Östergötland

Vinst i välfärden - vad vill väljarna egentligen?

Idag publicerade Demoskop en intressant artikel om väljarnas syn på vinst i välfärden. Vänstern hävdar att svenskarna är emot vinst i välfärden, men vad innebär vinstmotståndet i praktiken och hur viktigt är det för väljarna? Demoskop visar att bilden är mer komplicerad än vad vänstern framställer den.

Får väljarna välja mellan vinstförbud, begränsad vinst och fri vinst föredrar väljarna begränsad vinst. Bland borgerliga väljare ser man helst att den begränsningen görs genom att höga kvalitetskrav ska nås för att vinst ska få tas ut. Det är ett rimligt krav.

När frågan ställs om vad som är viktigt när det gäller grundskolan svarar 94 % att hög kvalitet är mycket viktigt. Endast 23 % (huvudsakligen vänsterpartister och vänstersossar, kan man anta) tycker att driftsformen är mycket viktig. Antagandet man kan göra är att väljarna därmed generellt oroar sig mer för kvaliteten hos fristående skolor.

När frågan ställs om vad som är de största orsakerna till kvalitetsbrister i grundskolan. Är det vinsterna? Nej, inte om man frågar väljarna. Det största problemet är stökiga klassrum. Därefter följer illa utbildade och underbetalda lärare, sociala problem hos eleverna, brist på resurser, brist på speciallärare, kommunaliseringen och för små resurser som tilldelas i de kommunala budgetarna. Driftsformen anses inte vara en av de viktigare orsakerna till kvalitetsbrister.

Den sista frågan är mycket talande. 26 % tycker att bristande politsk styrning är ett av de främsta skälen till grundskolans kvalitetsbrister. 25 % tycker att bristande kvalitet i kommunala skolor är ett av de främsta skälen. 15 % ser bristande kvalitet i friskolorna som ett av de främsta skälen till den bristande kvaliteten.

Vilka slutsatser kan man dra av detta? Att väljarna är oroade över kvaliteten är uppenbart. Att många är skeptiska till vinster när den frågeställningen isoleras från frågor om kvaliteten är också uppenbart och förståeligt. Men det är också uppenbart att man inte ser den frågan som särskilt viktig. Det finns många andra aspekter som väger mycket tyngre och det är här som ett politiskt ledarskap efterfrågas. Hur ska klassrummen bli trygga? Hur ska begåvade lärare kunna rekryteras? Hur ska de sociala problemen i samhället hanteras? Hur kan resurser skapas för fler speciallärare och specialpedagoger? Detta är frågor där Folkpartiet har intagit en tätposition och genomfört många reformer, men mycket återstår att göra - framför allt på kommunal nivå.

Folkpartiet behöver även fortsätta stå upp för mångfald och valfrihet inom välfärden och visa på hur det kan öka kvaliteten och nöjdheten med verksamheten. Men man behöver även inta en mer aktiv roll i att utveckla valfrihetsmodellerna.

När allt mer välfärdstjänster har upphandlats har kommunerna inte hängt med i uppföljningen. Med upphandling och avtal finns utmärkta möjligheter att inrätta ett systematiskt kvalitetsarbete med utgångspunkt i uppföljning. I Linköpings kommun har ett kvalitets- och uppföljningskontor för omsorgen startats upp under vintern. Det är ett exempel som fler kommuner bör ta efter.

Det behövs även bättre jämförelsetjänster och tydligare information för medborgarna som ska göra valen. Den som väljer skola ska inte kunna undgå att förstå vad valet innebär genom att man får ta del av tydliga jämförelser av undervisningskvalitet, trivsel och mycket annat. Behovet av tydligare information är särskilt viktig gentemot de samhälsgrupper där få idag väljer, bland annat pga. språkbarriärer. Men detta kräver även att nya mätmetoder, jämförelsetal och kvalitetssäkring av nyckeltal får en mer framträdande roll i det kommunala kvalitetsarbetet.

-------

Slutligen måste regeringens beslut idag om minskad adminstration för lärare uppmärksammas. Systematiskt kvalitetsarbete och dokumentation är bra, men lärarnas fokus måste fortfarande ligga på att undervisa eleverna - inte på att skriva om eleverna. Sättet som Björklund talade om frågorna under presskonferensen visar att regeringen är väl insatta i hur situationen ser ut på landets skolor och att fler offensiva förslag är att vänta.