Resultatet av landsmötet

När jag dagen efter landsmötet summerar besluten känner jag mig glad och lite överraskad över ha fått igenom flera förslag. 

Ändringarna jag fick igenom var dessa:

1. En ny skrivning lades till om skolvalet: "För att underlätta skolvalet behövs tydlig information om skolornas kvalitet."
2. Gamla skrivningen om att "offentliga arbetsgivare" ska vara förebilder i att ge goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ändrades till att arbetsgivare i "offentligt finansierad verksamhet" ska vara goda förebilder. När kommuner och landsting upphandlar välfärdsverksamheter måste kvinnors anställningsvillkor ändå vara goda.
3. Mitt förslag till ny skrivning kring underhållsstöd gick igenom, trots motstånd från partistyrelse och utskott. ”Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”
4. Jag fick även denna formulering inskriven i programmet: ”Offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning.”

Folkpartiet är en stor organisation och avståndet från medlem till partiledning kan tyckas oändligt, men det blir ändå uppenbart att man som medlem kan få till ändringar bara man försöker.

Vad är riskkapitalbolag?

Björklunds utspel inför landsmötet resulterade i en het debatt inom Folkpartiet om riskkapitalbolagens roll i välfärden. I debatten har det framgått att det finns en viss okunskap om vad riskkapitalbolag är. Här kommer därför lite frågor och svar.

Vad är ett riskkapitalbolag?
Det finns två huvudsakliga former av riskkapitalbolag, som helst inte ska blandas ihop.
- Venturekapitalbolag driver vanligtvis fonder som gör investeringar i relativt nystartade företag med förhoppning om att företaget ska få en stor värdestegring, men där många investeringar misslyckas. Det är dessa som tar de stora riskerna och alltså är de verkliga riskkapitalbolagen.
- Buyoutbolag driver fonder som köper framför allt mogna och fungerande företag som inte är börsnoterade, gör investeringar och utvecklar verksamheten. Dessa tar ofta inga stora risker. Det är deras fonder som äger de företag som verkar i svensk välfärd.

Buyoutbolagen arbetar vanligen enligt denna modell:
- Riskkapitalbolaget skapar en "ägarfond"/saminvesteringsfond, som samlar resurser från andra investerare, ofta pensionsfonder och försäkringsbolag.
- Fonden köper bolag som man bedömer kunna värdeutveckla, ofta genom stora kapitaltillskott för att möjliggöra investeringar och utveckling.
- Riskkapitalbolaget utövar vid behov en aktiv ägarstyrning för att utveckla bolaget.
- När fonden efter 5-10 år ska stängas säljs det utvecklade företaget vidare, förhoppningsvis till ett högre värde än man köpte bolaget för. Huvuddelen av denna värdeökning går till de pensionsfonder som stod för insatsen i "ägarfonden".

Hur tjänar riskkapitalbolagen pengar?
Genom att ta ett aktivt ägaransvar. Man ger råd, tillsätter styrelser, stöttar med affärsmodellsutveckling och gör vid behov strukturella förändringar för att utveckla företaget och dess verksamhet.

När bolaget efter några år har fått upp kassaflödena, stärkt resultaträkningen, utvecklat varumärket, kanske genomgått en fusion eller avyttrat delar av verksamheten, så har bolagets värde förhoppningsvis stigit. Då säljs bolaget vidare och man får en reavinst.

Man kan alltså närmast kalla buyoutbolagen för "ägarkonsulter" - pensionsfonder och försäkringsbolag har svårt att på egen hand stötta och styra bolag man investerar i. Genom att gå via en buyoutbolagskontrollerad saminvesteringsfond så får man den professionella ägarstyrningen i utbyte mot att man får betala en provision - och det är den provisonen som utgör en stor del av riskkapitalbolagens vinster.

Varför placeras så mycket pengar i riskkapitalbolagen?
Pensionsfonder och försäkringsbolag behöver investera sitt kapital där det ger god avkastning. Ett vanligt alternativ är givetvis börsen. Men börsbolag är inte alltid optimala att investera i. Utbudet är begränsat då de allra flesta företag inte börsnoterats och börnoteringar är inte bra lösningar för många företag. Att finnas på börsen ställer höga krav på information, transparens och ständiga rapporter, då börsnoterade bolag blir en del av kvartalskapitalismen, där aktier köps och säljs på nanosekunder och där ogreppbara mängder aktietransaktioner sker varje dag. Börsbolagen får därmed inte heller arbetsro att utveckla verksamheten. I Sverige har väldigt få börsnoteringar gjorts senaste åren, då det helt enkelt inte anses vara värt besväret. De stora institutionella investerarna behöver helt enkelt fler alternativ som ger en bättre avkastning än statspapper, obligationer, valutor etc.

Saminvesteringsfonderna som buyoutföretagen förvaltar är då ett attraktivt alternativ. Avkastningen är ofta god och placerarna tar mindre risker än på börsen.

Är riskkapitalbolag bra eller dåligt för välfärden?
De kan absolut ha en positiv effekt. De har ofta ett driv som levererar nya lösningar för hur man kan få ut mer välfärd för skattekronorna, nya sätt att arbeta med kvalitetsutveckling och nya tankar kring vad som ger livskvalitet för kunderna/patienterna/brukarna.

Sverige står även inför en demografisk utmaning där stora investeringar behöver göras i nya boenden. Riskkapitalbolagens förmedlande av de kapitaltunga institutionernas kapital kan i många fall vara viktigt för att lösa dessa behov.

Finns problem med riskkapitalbolag?

Det finns avarter överallt, givetvis även här. Det finns dock främst två skäl till att deras rykte är skamfilat: dels har de utan skrupler utnyttjat kryphål i skattelagstiftningen, men dessa är numera tilltäppta, dels har de ofta haft en "tysthetspolicy", där de agerat i det dolda utan transparens.

Något som däremot kan vara ett allvarligt problem för välfärden är de bolag som försöker plocka vinst genom att avstå investeringar, maxa resultatet kortsiktigt och i princip avveckla bolagen. Om dessa köper upp välfärdsföretag och börjar utarma dem kan det göra allvarlig skada. Det kan dock undvikas genom kvalitetskrav och kvalitetsuppföljningar.

Vad innebär Folkpartiets beslut?
Det beror vem man frågar. Beslutet blev detta:
"Vinstdrivande företag ska kunna verka i välfärdssektorn så länge kvalitetskraven uppfylls och ägarna tar ett långsiktigt ägaransvar."

Den officiella tolkningen är att detta innebär att att riskkapital inte kan verka i välfärdssektorn.

Många på landsmötet har dock reagerat över den tolkningen. Det ovanstående beslutet är en kompromiss som enligt många förespråkare syftade till att inte utesluta riskkapitalbolagen.

Vårdföretagarna gör en tolkning av beslutet som ligger betydligt närmare min tolkning av vad landsmötet avsåg med beslutet. Den tolkningen ligger också betydligt närmare vad som är en ansvarsfull linje för Folkpartiet.

Varierande svar från partistyrelsen

Idag kom äntligen landsmöteshandlingarna och därmed partistyrelsens yttrande över mina ändringsförslag till partiprogrammet. Av mina åtta motioner är tre bifallna och fem besvarade. Det är bättre än vad jag vågade tro, men sämre än vad jag hoppades. Framför allt är två av de principiellt viktigaste motionerna besvarade istället för bifallna.

B36: Utveckla valmöjligheten i skolvalet

Jag ville lägga till: ”Tydlig information om skolors kvalitet ska underlätta för elever och föräldrar att välja de skolor där undervisningens kvalitet är som högst.”

Partistyrelsen instämmer i motionen, men föreslår denna formulering: "För att underlätta skolvalet behövs tydlig information om skolornas kvalitet." Därmed är min motion bifallen.

Läs motionen

C11: Bättre arbetsvillkor i upphandlad verksamhet

Jag ville lägga till: ”Krav på goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ska även ställas på privata utförare av offentlig verksamhet.”

Vi pratar ofta om goda villkor för kommunanställda, men med allt mer upphandlad välfärd så måste givetvis även dessa inkluderas.

Partistyrelsen instämmer och föreslår att ordet "Offentliga arbetsgivare" i stycket ska ersättas med "Arbetsgivare i offentligt finansierad verksamhet". Därmed är min motion bifallen.

Läs motionen

E96: Arbetslösas ersättning ska komma från staten

Jag ville få in en formulering om att när staten har ansvaret för arbetsmarknadspolitiken så ska också staten stå för ersättningen till arbetssökande, något som idag inte är givet med tanke på det stora antalet arbetssökande som får försörjningsstöd. Partistyrelsen besvarar motionen med hänvisning till... ja, jag vet inte riktigt vad. Jag väntade mig inte något stöd från partistyrelsen, men är ändå nöjd med att ha lyft problemet.

E101: Offentliga arbetsgivare som föredöme

Jag ville lägga till: ”Offentliga arbetsgivare ska vara förebilder i att anställa personer med funktionsnedsättning.”

Partistyrelsen instämmer, men nöjer sig med tillägget "Offentliga arbetsgivare har ett särskilt ansvar.” Därmed är min motion bifallen.

G10: Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet

Jag ville se följande skrivning: ”Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”

Partistyrelsen menar sig dela kritiken mot dagens underhållsstöd, men föreslår med en "politikermotivering" att motionen ska anses besvarad. Det tycker jag är mycket beklagligt. Den nuvarande formuleringen bortser från ett stort samhällsproblem och partistyrelsens svar berör inte detta med ett ord. Jag kommer göra vad jag kan för att hålla frågan levande fram till landsmötet.

Läs motionen

G69: Minska dataintrången i vården

Jag föreslog ett integritetsstärkande tillägg som innebär att patienter ska ha tillgång till sin journallogg på nätet, för att se vilka inom vården som läst journalen. Tyvärr ansåg partistyrelsen att det var för detaljerat och besvarar motionen.

Läs motionen

G131: Verklig valfrihet i omsorgen

Jag ville få in följande text: ”Tydlig information till framtida brukare och anhöriga om omsorgens kvalitet och innehåll ska förbättra möjligheten för att välja den omsorg där kvaliteten är som högst och där innehållet bäst överensstämmer med individens önskemål."

Partistyrelsen instämmer i sakfrågan, men menar att det är för detaljerat och besvarar därför motionen. Måhända är det så, men jag beklagar ändå yttrandet. Valfrihet inom omsorg är fortfarande relativt nytt (framför allt i nuvarande omfattning), många medborgare är osäkra kring vad det innebär och många politiker har ännu inte lärt sig hur man säkrar kvaliteten med de nya styrsmodeller som krävs. Motionen skulle behöva bifallas.

H136: Bygg Sverige tillgängligt

Jag ville se följande tillägg: ”Översynen av byggnormerna ska göras utan att kraven på tillgänglighet minskar.”

Partistyrelsen ger även här ett svar som landar i att partiprogrammet inte behöver specificeras i den utsträckningen och besvarar därför motionen. Jag kan inte hålla med om det. Diskussionen om tillgänglighetens betydelse i bostadsbyggandet är het såväl inom som utom Folkpartiet. Frågan är av stor principiell betydelse och landsmötet behöver klargöra vad den socialliberala linjen i frågan ska vara.

Läs motionen

Fortsättning följer?

Flera motioner är bifallna och ytterligare någon kan lämnas därhän. Två motioner är dock av sådan principiell betydelse att jag kommer fortsätta driva dem fram till landsmötet. Det handlar om G10: Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet samt H136: Bygg Sverige tillgängligt. I båda dessa frågor bör Folkpartiet inta en tydligare social linje och ta ställning för livskvaliteten för utsatta barn och personer med funktionsnedsättning. Fortsättning följer med andra ord.

Bättre villkor i kvinnodominerade yrken

Årets landsmötesmotion på jämställdhetstemat gäller arbetsvillkoren vid upphandlingar. Det är utmärkt att programkommittén föreslår att offentliga arbetsgivare ska vara förebilder som arbetsgivare. Myntets baksida är att det påverkar verksamhetskostnaderna. Om kraven enbart ställs på offentliga arbetsgivare kommer dels de offentliga arbetsgivarna helt slås ut pga. denna konkurrensnackdel, dels kommer en stor andel av välfärdens medarbetare inte beröras av de förbättrade arbetsvillkoren.

Det enda rimliga är att de höjda kraven på anständiga arbetsvillkor ska gälla i offentligfinansierad välfärd, oavsett om det är en kommun eller en privat utförare som är arbetsgivare.

Bättre villkor i kvinnodominerade yrken
Förslag till beslut:
att i avsnitt 2.4.1 efter punkt 8 lägga till en ny mening med följande text:
“Krav på goda arbetsvillkor i kvinnodominerade yrken ska även ställas på privata utförare av offentlig verksamhet.”

Allt mer offentlig omsorg upphandlas och faller därför utanför det offentliga arbetsgivaransvaret. Kraven på anständiga villkor inom kvinnodominerade yrken behöver därför även omfatta privata utförare av kommunal omsorg. Kommuner måste ha möjlighet att ställa sådana krav och Folkpartiet bör i verka för att det görs i varje kommuns upphandlingar.

Upphandling av välfärdstjänster och inrättande av valfrihetsmodeller får inte medföra att kvinnodominerade yrken får sämre arbetsvillkor än vad som annars hade varit fallet.

Bygg Sverige tillgängligt

Det är uppenbart att den svenska politiken närmar sig ett avgörande i frågan om framtida tillgänglighetskrav vid bostadsbyggnation. Starka krafter, bland annat inom regeringen, tycks driva på för att dagens tillgänglighetskrav ska luckras upp. Jag upplever denna politiska viljeinriktning som okunnig, oetisk och inte minst lat. Sänkta tillgänglighetsambitioner tycks upplevas som en lågt hängande frukt för att öka bostadsbyggandet, medan andra, mer relevanta faktorer kan lämnas orörda.

När frågan om de framtida tillgänglighetskraven ska avgöras är det av största betydelse att Folkpartiet hårdnackat företräder en kompromisslös linje, där tillgänglighetskraven vid bostadsbyggnation förblir höga.

Jag har därför idag publicerat en motion inför Folkpartiets landsmöte i höst, där jag vill se en tydligare markering för tillgänglighet vid nybyggnation inskriven i partiprogrammet. Jag tar tacksamt emot stöd, medförfattare och förbättringsförslag. Folkpartiet har en stolt historia av att leda rättighetskampen. Den traditionen kan inte tillåtas få ett abrupt slut i höst.

Bygg Sverige tillgängligt
Förslag till beslut:
att i avsnitt 4.6 punkt 3 efter tredje meningen lägga till en ny mening med följande text:
“Översynen av byggnormerna ska göras utan att kraven på tillgänglighet minskar.”

I Sverige ställs höga krav på tillgänglighet vid bostadsbyggande. Tyvärr har en oroväckande debatt uppstått kring behovet av att luckra upp de kraven.

Tillgänglighet vid nybyggnation är i grunden en fråga om mänskliga rättigheter. I FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning slås fast att resurser måste användas på ett sådant sätt att varje individ får lika möjligheter att delta i samhället.

Om alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor måste också miljöerna man vistas i vara tillgängliga. Funktionshindret uppstår i mötet med miljön. Då kan vi inte tolerera att nya miljöer skapas där tillgängligheten brister och individer utestängs. Höga krav ska ställas på offentliga miljöer, men även bostäder är gemensamma ytor. Personer hälsar på varandra, har middagsbjudningar, gemensamma studiestunder och fester. Ingen ska tvingas tacka nej till att besöka en vän eller avstå från en aktivitet på grund av sin funktionsnedsättning.

Tillgänglighet vid nybyggnation fyller även en viktig funktion för den allt större gruppen äldre. Genom att från början bygga rätt underlättas kvarboende när hälsan sviker.

Det finns ett behov av att stimulera och underlätta bostadsbyggnation, men det finns andra åtgärder som kan åstadkomma det utan att centrala principer om människors lika värde och rättigheter hotas. Parametrar som planprocess, momssystem, parkeringsnorm, hyressättningssystem, bolåneregler och dylikt kan ändras för att stimulera nybyggnation utan att samhället behöver sänka ambitionerna om ett tillgängligt samhälle.

Försämrad tillgänglighet får inte ses som en lågt hängande frukt att plocka för ökad bostadsbyggnation. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är inte någonting som samhället äger rätten att offra.

Utveckla valmöjligheten i skolvalet

Min tredje landsmötesmotion handlar om skolvalet. Välfärdsmarknadernas utformning är i mina ögon oerhört viktig för välfärdens utveckling. Det finns en stor potential, men det kan också lätt bli väldigt fel. Tyvärr är det kommunpolitiska intresset och kunnandet alltför lågt. Förhoppningsvis kan denna motion bidra till ett litet steg i rätt riktning.

Utveckla valmöjligheten i skolvalet
Förslag till beslut:
att i slutet av avsnitt 2.2.2 punkt 7 lägga till följande text:
“Tydlig information om skolors kvalitet ska underlätta för elever och föräldrar att välja de skolor där undervisningens kvalitet är som högst.”

Det fria skolvalet har skapat grogrund för nya pedagogiska lösningar, klassresor och ökad makt för den enskilde. Att stå upp för elevers och föräldrars rätt att välja skola är viktig liberal uppgift. Men samtidigt som vi står upp för valfrihet måste vi motverka skolmarknadens avarter och stänga dörren för systemfel.

Många medborgare förknippar tyvärr vinstdrivande privata aktörer med kvalitetsbrister. Det är en syn som behöver ändras. Först när valfriheten associeras till kvalitet kommer stödet för mångfald, oavsett driftsform, få en bred folklig förankring. Endast genom att åtgärda systembristerna kan rätten till valfrihet säkras för framtiden.

Ett viktigt utvecklingsområde för att skapa förtroende för skolvalet rör den valinformation som elever och föräldrar får inför valet av skola. Vi uppmanar föräldrar och elever att välja, men den valinformation som kommunerna tillhandahåller är ofta bristfällig avseende kvalitetsindikatorer. Vad har föräldrar och elever för reella alternativ att välja mellan? Ofta presenteras skolorna med presentationstexter och dylikt. Alltför sällan presenteras kvalitetssäkrade uppgifter över elevernas trivsel på varje skola, deras kunskapsutveckling under tiden på skolan, lärarnas utbildnings- och lönenivå och eventuella anmärkningar.

För att kvalitetssäkra skolvalet och skapa förtroende för mångfalden måste den typen av information finnas mer lättillgänglig och kvalitetssäkrad än vad som idag är fallet i de flesta kommuner.

Minska dataintrången i vården

Min andra motion till höstens landsmöte rör dataintrången i vården. De alltför många kränkningarna av integriteten som görs via obehörigas läsande av journaler har tack och lov fått allt mer uppmärksamhet i media, bland annat i form av Sanna Raymans ledare i SvD och bevakning av intrång, som i Norrbotten och Skåne. Integritetsdebatten kretsar ofta kring stora frågor som FRA och dylikt, men integritetsfrågorna behöver även, och i högre utsträckning än idag, föras kring de kränkningar som sker nära vardagen.

Minska dataintrången i vården
Förslag till beslut:
att i avsnitt 3.3.3 punkt 4 ändra andra meningen till:
“Grundregeln ska vara att patienten har lättillgänglig åtkomst till sin journallogg och journal, och bestämmer vilka som ska få ta del av den.”

Det är i det vardagliga som medborgares integritet kränks som oftast av det offentliga. Ett sådant exempel är vårdjournaler.

Granskningar av journalloggar visar att kränkningar av den enskildes integritet sker regelbundet. Obehörigas intrång i journaler är vanliga i medialt uppmärksammade fall, men det förekommer även att partners eller älskares journaler läses. Offentliga personer, bland annat politiker, är särskilt utsatta. De stickprovskontroller som görs fångar upp en del fall, men fortfarande sker alldeles för många oupptäckta integritetskränkningar.

Det finns flera tänkbara sätt att minska dataintrången, exempelvis genom att medborgare alltid får hem brev eller sms när journalen har öppnats eller att patientens medgivande behövs för varje enskild öppning av journalen. Den enklaste åtgärden för att stävja intrången är dock att göra det enkelt för medborgare att själva ta del av sin journallogg och kunna granska vilka som har tagit del av den. En sådan kontrollmöjlighet ökar även medborgarnas känsla av trygghet och kontroll över sina personliga uppgifter.

Det finns en rättighet att ta del av sin journallogg, men det är ofta besvärligt. Det kan exempelvis kräva att signerade papper med begäran om utdrag insänds till landstinget eller liknande, som skickar ut journallogg mot en kostnad. På sikt bör journalloggen finnas läsbar på nätet, men en rimlig lägstanivå på kort sikt är att medborgare med ett enkelt knapptryck efter e-legitimering, eller via ett sms, kan begära att få sin journallogg hemskickad kostnadsfritt. Journalloggen behöver då dessutom vara utformad på ett lättförståeligt sätt.

Den i partiprogrammet förslagna rätten att ta del av sin journal borde därför utökas till att medborgaren ska ha lättillgänglig åtkomst till såväl journal som journallogg.

Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet

Jag har idag inlämnat min första motion till Folkpartiets landsmöte i höst. Förslaget handlar om en tydligare skrivning kring underhållsstödets betydelse och behovet av att stödet höjs, som en del i att motverka barnfattigdomen och stärka jämställdheten.

Uppräkna och uppvärdera underhållsstödet
Förslag till beslut:
att i avsnitt 3.3.1 punkt 11 ersätta sista meningen med:
“Det statliga underhållsstödet är viktigt när en förälder saknar möjlighet att ta sin del av underhållet. En höjd nivå behövs för att förbättra villkoren för ekonomiskt utsatta barn och unga.”

Underhållsstödet är en av de mest träffsäkra insatserna för att förbättra situationen för ekonomiskt utsatta barn. Stödet hjälper ensamstående föräldrar där den andre föräldern inte har möjlighet att fullgöra sin underhållsskyldighet, ett stöd som den andre föräldern sedan blir återbetalningsskyldig.

Sedan bidraget infördes 1997 har stödet bara höjts en gång sedan och är idag 149 kronor lägre varje månad än vad det hade varit om det räknats upp med inflationen. Med hänsyn till underhållsstödets träffsäkerhet mot de mest utsatta hushållen hade det rimliga istället varit att höja stödet mer än inflationen.

Rädda Barnens rapporter över barnfattigdomen i Sverige har visat att risken för ekonomisk utsatthet är mer än tre gånger så hög bland barn till ensamstående föräldrar som bland barn till samboende föräldrar. Risken är större i de hushåll där den ensamstående föräldern är en kvinna och risken för ekonomisk utsatthet är särskilt stor bland barn till en ensamstående utlandsfödd förälder. Bland dessa hushåll är den ekonomiska utsattheten, enligt Rädda Barnen, hela 54 %. En befogad debatt har förts kring olika mätmetoder och definitioner, men faktum kvarstår: barn till ensamstående föräldrar lever ofta i ekonomisk utsatthet. Det gäller framför allt när föräldern är kvinna och/eller utlandsfödd. I dessa familjer har nivån på underhållsstödet stor betydelse för barnens ekonomiska villkor.

En höjning av nivån skulle i hög utsträckning finansieras genom att merparten av höjningen sannolikt skulle återbetalas till Försäkringskassan av den underhållsskyldige föräldern. En positiv effekt skulle också vara att det sannolikt skulle höja nivån på de underhållsbidrag som avtalas mellan föräldrarna utan Försäkringskassans inblandning.

Den föreslagna skrivningen om när staten ska träda in med underhållsstöd är otillräcklig. Att betona underhållsstödets betydelse och värna dess nivå är en fråga om utsatta barns livsvillkor och en fråga om jämställdhet. Partiprogrammet behöver därför slå fast att stödet är av stor betydelse och att nivån behöver höjas.