Förtroendet för skolvalet är hotat

Gymnasiekullarna krymper de kommande åren, samtidigt som friskolorna blir allt fler och ansökningarna fortsätter att strömma in. Borgerliga politiker behöver fundera över hur friskolenedläggningar ska tacklas för att inte det folkliga stödet för friskolor och skolval raseras, på samma sätt som stödet för äldreomsorg i privat regi har gått i botten efter den senaste hösten.

För ett par veckor sedan rapporterade Ekot att inte ens hälften av Stockholms gymnasieskolor lyckas fylla hälften av sina platser. Förvisso är antalet platser ofta betydligt högre än vad skolan behöver för att kunna bedriva sin verksamhet, men faktum kvarstår att väldigt många fristående gymnasieskolor runtom i landet inte har tillräckligt många sökande för att fylla en klass. När kullarna fortsätter minska är den rimliga slutsatsen att de skolor som inte håller måttet och lyckas attrahera elever kommer att läggas ner - något som mycket väl kan vara positivt för utbildningskvaliteten.

Frågor som ändå behöver ställas är hur detta påverkar eleverna som går i de skolor som läggs ner och hur förtroendet för såväl friskolor som det fria skolvalet påverkas. När Folkuniversitetet meddelade att de skulle lägga ner en gymnasieskola i Norrköping under pågående termin väckte det stor uppståendelse. Att fristående skolor som inte lyckas attrahera tillräckligt med elever kommer att stängas ner är självklart - att det skedde mitt under en termin skrämde desto mer.

Det här är något som vi kommer att behöva vänja oss vid. Under de kommande fyra-fem åren kommer många fristående skolor stängas och ge plats för nya. När det sker mellan två läsår kommer det att väcka oro och irritation, men i de fall som det kommer att ske mitt under en termin kommer rädslan och otryggheten att bli desto större och reaktionerna desto kraftfullare.

En parallell kan dras till förtroendet för äldreomsorgen. För några veckor sedan presenterade Dagens Samhälle siffror från Kairos Future som visade på kraftigt sjunkande förtroende. På frågan "Jag litar på att äldreomsorgen kommer att ta hand om mig när jag behöver det" har andelen positiva svar minskat från 39 % 2008 till  27 % 2012.

Främst är det förtroendet för omsorgen i privat regi som har sjunkit, sannolikt på grund av den sk. Caremaskandalen. På frågan "Givet att vården är offentligt finansierad, så blir kvaliteten i vården generellt sett bättre om den drivs i privat regi eller offentlig regi" har andelen som trott på privat regi minskat från 27 % 2008 till 18 % 2012.

Människor vill gärna få välja, men privata aktörer i välfärden skrämmer. Välfärden förväntas vara trygg, så man vänder sig gärna till det offentliga för stabilitet när det börjar blåsa. Därmed har vi fortfarande inte kommit vidare från utförarstriderna från det tidiga 90-talet. Det fortsatta borgerliga reformarbetet av välfärden blir så mycket svårare när vi fortfarande inte har lyckats få ett stabilt förtroende för två decennier gamla reformer.

Vilka borgerliga skolpolitiker står beredda att hantera kommande friskolenedläggningar, så att förtroendet för friskolor och det fria skolvalet inte går samma väg som förtroendet för privata aktörer i äldreomsorgen?